evva

Det är inte allt för sällan man stöter på någon människa som gillar att prata. Vilket är trevligt. De flesta som stöter på mig vet att jag gillar att prata. Eller det märks på mig at jag gillar att prata. Men...de gånger då jag känner att personen inte lyssnar eller det inte finns någon "kemi" om man kan kalla det så då pratar jag inte. Eller är fåordig rättare sagt. Humöret kan påverka hur många ord som kommer ut. Är jag arg, sur, irriterad, trött så pratar jag mindre.
Men om du då stöter på en människa som gillar att prata så pratar ju den på. Du vet, så man knappt får en syl i vädret. Skulle man nu få en syl i vädret så är det för att de vill att man ska ställa en fråga om dem så de får pladdrar vidare. De människorna löyssnar de på vad man har att säga? Eller tänker de bara på vad de ska säga och vill få sagt?
Mina vänner tycker jag alltid blir så djup när jag dricker och blir full. Alltså att jag pratar om djupa saker, döden, problem och så vidare. Det som är sant är att man vågar mer när man fått alkohol i sig. Exempel en som aldrig dansar nykter dansar som en galning full. Jämför! Jag kanske inte vågar prata djupa saker när jag är nykter. Gör jag ofta det? Men vågar när alkoholen gjort sitt.

Lyssnar på cplåten, simmade som en tok i en tom bassäng. Det var härligt att bara köra skiten ur sig. Det jobbiga är at jag inte deklarerat än.